News
 
Photography
 
Video
 
Other Work
 
Texts
 
Biography
 
Contact
 
Links
 
Anna Orrghen, När det sanna blir fullständigt ointresant, SvD 20031115


Click to enlarge


15/11 2003

När det sanna blir fullständigt ointressant

Tova Mozard
ALP galleri Peter Bergman,
Riddargatan 35
t o m 29 november

De flesta av oss har säkert vid flera tillfällen, efter att ha återberättat en händelse, tänkt att "nu överdrev jag nog lite" eller "nu utelämnade jag nog en del saker". Sådana frågor som efteråt rör sig i huvudet handlar ofta om ifall vi verkligen återgav händelsen så som den faktiskt utspelade sig, eller om vi genom återberättandet transformerade den till en inte helt sann historia? Huruvida vi överdrivit eller inte spelar oftast inte särskilt stor roll, utan det viktigaste är berättelsen.
Ibland kanske vi rentav struntar i både överdriften och utelämnandet för att i stället referera till fiktionen för att beskriva en situation eller ett känslotillstånd. Att beskriva en situation som kafkaliknande är inte helt ovanligt. Inte heller att plötsligt - mitt i en verklig händelse - höra någon utbrista att det är precis som i en film.

På ALP galleri Peter Bergman visas under november utställningen "Den obearbetade verkligheten
erbjuder inte alltid ensam det sanna". Konstnären Tova Mozard som i våras gick ut Malmö konsthögskola - även aktuell som en av de deltagande konstnärerna i "Om - berättande i svensk samtidskonst" som under hösten visas på Norrköpings konstmuseum - visar nio stycken fotografier med hjälp av vilka hon ställer frågor kring bildens förhållande till berättande, såväl fiktivt som dokumentärt.
Som betraktare är det svårt att avgöra vilka av fotografierna som är iscensatta och vilka som är dokumentära. Det är nog inte heller meningen. Några - "Puppeteers" och "The Clown" - utspelar sig på en scen där den förra visar aktörerna och dockorna från en marionetteater, den senare en clown. Även om fotografierna i sig är bilder av iscensatta framträdanden framstår ingen av dem som iscensatta i en fototeoretisk bemärkelse. Då verkar kvinnan i den tomma kafélokalen i "Clifton"s" och mannen som halvt reser sig från bordet i "Musso & Frank"s Grill" betydligt mer arrangerade, men riktigt säkra kan vi inte vara.

Tillsammans
blir verken intressanta exempel på hur Mozard undersöker bildens olika möjligheter att berätta. Mozard ställer narrativet i centrum och undersöker berättelsens förmåga att kombinera fiktiva och verkliga element.
Vad som blir tydligt är att hennes bilder inte verkar syfta till att fånga det sanna - det är i sammanhanget ointressant. Utan här handlar det om att problematisera och framför allt göra betraktaren uppmärksam på bildens möjligheter och de berättelser den rymmer - oavsett hur väl de stämmer överens med vad som beskrivs som den faktiska verkligheten. Just verken ovan är exempel på hur hon leker med såväl bildens möjligheter som betraktarens förväntningar på den.
Här blir det sceniska berättande som marionetteatern och clownen vanligtvis ägnar sig åt till det dokumentära medan den vanliga ögonblicksbilden från kaféet antagligen är mer iscensatt än dokumentär.

Men berättandet handlar inte så mycket om historien i de enskilda fotografierna. Hos Mozard verkar det snarare som det motsatta: att det är
relationen mellan fotografierna som intresserar. Genom att kombinera dem som hon gjort här, förtydligar hon berättandets komplexitet och de frågor hon undersöker.
Referenserna till film är inte långt borta om man ser till titlar som "Psycho" och "The Thing". Här bidrar även det faktum att fotografierna är tagna i Los Angeles. Men det är nog inte filmen som representant för det fiktiva berättandet som Mozard refererar till, utan filmen som plats för utforskandet av berättelsen.
Då det iscensatta i dag har blivit så integrerat i det vanliga livet utgör det inte sällan en tydligare återgivning av vår berättelse än den sanna. För det är nog så att den obearbetade verkligheten ensam inte alltid erbjuder det sanna.

Anna Orrghen