Tova Mozard

Natalia Kazmierska, Expressen, Stockholm Art Fair

Publicerad:
2004-02-13 16:02

Sthlm Art Fair | 13-15 februari | Älvsjömässan, Stockholm

I år ska Antikmässan avslöja falska gustavianska lampetter under temat "Helt äkta eller rena rama bluffen?". Det känns plötsligt som en fantastisk frågeställning när man hamnar mellan en gubbslemsperformance, en allvarlig konsttidskriftsredaktion och några handgjorda persiska mattor med stockholmsmotiv på grannevenemanget Konstmässan i hallen bredvid. Rena rama konstprostitutionen, skulle man kunna säga om de desperata galleristernas traditionella utvik på Älvsjömässan.
Och i år verkar curatorstudenternas och glasblåsarnas favorithelg dessutom ha drabbats av en oanad självinsikt. Man har helt enkelt tappat tron på Konstmässan som demokratiskt forum. Glöm folkligheten och spänningarna mellan högt och lågt - det här är bara ren depression. Jag har aldrig känt så mycket mässångest som när jag snubblar över de slemmiga Dalískulpturerna som ligger utspridda på golvet mellan bad taste-båsen.

Nu vågar Art Fair alltså visa sitt rätta, cyniska jag. I år är konstskolorna tystlåtna, innegallerierna uppgivna och seminarierna inriktade på bibelstudier. I stället för kreativitet: tjocka färglager, nakna fotomodeller, Dalíjubileum och Galleri Göran Engström. Man mår tyvärr alltid illa av konst som sägs vara lättplacerad i medelklasshemmet.
Och så har man hämtat hit massa skåningar för en rätt bra specialutställning, men alla utom Tova Mozard och Sirous Namazi kunde egentligen ha stannat hemma. Olle Granaths svarta gubbutställning med Ulrik Samuelson heter passande Melancolia men är inte särskilt upplyftande. Och man väntade sig i alla fall någon liten provokation av årets Israeltema, men får nöja sig med ett gäng glada bögsoldater.

Så tack gode gud för Source! De har gjort ett supertorg med livekonst och här finns graffiti och performance och musik och allt annat en normal människa kan tänkas behöva för att överleva tre dagar med massiva träramar, Jonas Åkerlund-videos och en bokhandel i skumgummi. Sourceföreställningen är som ett litet livstecken på en annars stendöd konstkonferens.
För i slutänden är det ju 1700-talslampetterna som vinner. På den populära Antikmässan dealar 40 000 besökare Art Déco för glatta livet, medan samtiden pågår någon annanstans. Här har konsten en del att lära, för enligt mässideologin vore ju det bästa om alltihop bara blev dyra antikviteter och infomontrar på en gång.

Av NATALIA KAZMIERSKA
kulturen@expressen.se